TEST: Sony A380

Klicka på bilderna för att se dem större.

Liksom de övriga två modellerna, A230 och A330, i Sonys instegsserie har A380 fått ett rejält ansiktslyft jämfört med föregående modell.
Utseendet skiljer sig rejält åt där de nya kamerorna ska försöka se mindre och modernare ut.

Minneskorten sätts nu in på motsatt sida av kameran och det är memorystick och sd-kort som gäller. De förra modellerna hade plats för CF-kort, men de tar ju mer plats. Det går inte att använda två minneskort samtidigt utan man får välja typ.

A330 och A380 har en vinkelbar skärmsökare. Tyvärr går det bara att vinkla skärmen upp och ner, så den som vill ta stående bilder har inte mycket nytta av att kunna vinkla skärmen.

Till skillnad från A300 och A350 har A330 och A380 inte bara en skärmsökare som nyttjar den optika sökarens autofokus utan även konventionell kontrastavkännande autofokus på sensorn.

Det finns för- och nackdelar med båda metoderna. Den ena ger snabbare autofokus och den andra ger bättre kontroll när fokusen ska ligga på exakt rätt ställe.

Bantningen av kameran har fått till följd att kameran inte ligger lika bra i handen som sin föregångare. Det är inget stort problem med lättare objektiv. Trots bantningen känns inte kameran helt liten och smidig.

Uppfräschningen har också medfört mer grafiska menyer som inte bara är snyggare utan även enklare att förstå.

En bra, och väl fungerande, funktion som funnits sedan A100 är skuggupplättning.

Bildkvaliteten klarar inte riktigt konkurrensen med Canon och Nikon. Det stora problemet är brushantering där vi tror att Sony  egentligen kan bättre. I kampen mot bruset suddas allt för mycket av detaljerna ut. Det bästa är att fotografera i råformat och stänga av brusreduceringen. Sen konverterar man bildfilerna i ett program med bättre brushantering.

Skillnaden mellan A330 och A380 är liten och vi rekommenderar A330 som är billigare. Skillnaden i bildkvalitet är marginell.