Test: Ricoh GXR - proffsens kompakt

Ricoh har kommit på den udda och unika idén att bygga ihop sensor och objektiv till en utbytbar modul. Konceptet har sina tydliga för- och nackdelar och får därför en avgränsad målgrupp.

En fördel med systemet är att det går att variera sensorstorleken. För att få en kompakt zoom med stor omfång kan en liten kompaktkamerasensor användas. Så görs i S10-modulen som ger 10 megapixel och ett zoomomfång motsvarande 24-72 mm i småbildsformat. Ljusstyrkan är 2,5-4,4 och modulen har bildstabilisering.

Stabilisering saknas i makronormal-modulen som ger 12 megapixel och en bildvinkel motsvarande 50 mm i småbildsformatet. Sensorformatet är APS-C vilket ger proportionerna 3.2 till skillnad mot s10-modulens som har 4:3-proportioner. Ljusstyrkan är modest på 2,5. Vi får hoppas på en ljusstarkare normal framöver.

Ricoh har lättat något på förlåten för vad som ska komma framöver. Det kommer en vidvinkel med ljusstyrka 2,5 och en bildvinkel motsvarande 28 mm. Sensorn är i APS-C-storlek med 12 megapixel liksom hos makronormalen. Tillsammans bildar de ett lätt rese- och reportagekit.

Kompaktsensorn kommer också att användas för en zoom motsvarande 28-300 mm.

En annan fördel med GXR-systemet är att det är lättare att hålla sensorn ren. De fasta objektiven med innerfokusering klarar säkert att hålla tätt från damm, men hur går det med zoomarna? Det får framtiden utvisa.

Framöver kommer objektivmoduler att kunna användas skilda från kameraenheten med sladd. Då kan man montera objektivet utanpå en bil men själv sitta i bilen och sköta fotograferingen. Kanske kommer även trådlös överföring.

Flera sensorer kostar
Nackdelen är att det blir en merkostnad att köpa en sensor till varje objektiv. Sett som en unik systemkamera ligger priset ändå bra till. Att köpa en tålig systemkamera med två fasta objektiv kostar i alla lägen.

Målgrupperna för digitalkameran är dels drivna fotografer som behöver ett kompakt och diskret alternativ till sina systemkameror och som är beredda att betala för det. Den andra målgruppen är kompaktkamerafotografer med god ekonomi som vill ha det bästa.

Någon folkkamera blir inte GXR, men det är också typiskt Ricoh att satsa på nischprodukter.

ISO 3 200 är ingen anmärkningsvärt hög känslighet idag med en APS-C-sensor. Vi kan i vissa fall se tendenser till bandning vilket förklarar varför Ricoh satt gränsen här.

Hanteringen är helt chosefri, precis som Ricoh GR Digital III. Inga designflörtar utan en fullständig fokusering på vettig hantering för erfarna fotografer. Kameran upplevs som mycket genomtänkt, men visst finns det detaljer att förbättra.

Det kan bli svårt att byta objektivmodul med kameran på stativ. Den manuella fokuseringen kan få hjälp med förstorad visning av området i mitten. Förstoringen hade gärna fått vara kraftigare som hos Olympus E-P2.

Autofokusen är bra för att vara en kamera utan optiskt autofokussystem. Den når inte riktigt upp till Panaonics snabbhet.

Till kameran finns en elektronisk sökare. Den håller medelklass. Bilden är inte lika stor och högupplöst som hos Olympus E-P2. Ricohs sökare är dessutom dyr och plastig i jämförelse.

Kompaktsensorn klarar sig något bättre och är inte långt efter sensorn i Canon S90 och G11.

Skillnaden i brus mellan de två objektivmodulerna ligger på cirka tre exponeringssteg.

Vi kan notera att zoomen har relativt låg distorsion trots sin extrema vidvinkel. Det gör att distorsionskorrigeringen kan korrigera riktigt bra utan att bilden ändras allt för mycket i utsnitt.

Slutsats
Ricoh GXR kan säkert hitta en egen skara hängivna fans som tilltalas av det unika konceptet med byggkvalitet i proffsklass, men i ett litet format. GXR är proffsvalet bland spegellösa systemkameror (tillsammans med Leica M9).

Tyvärr är vi lite besvikna på bildkvaliteten. Skillnaden mot de bästa kamerorna med APS-C-sensorer är lite väl stor.

GXR är världens bästa kompaktkamera och samtidigt en systemkamera där litenheten fått gå i första hand.