Test: Panasonic Lumix DMC-FZ38

Lumix FZ38 är ganska lik föregångaren FZ28. Till exempel är objektivet detsamma, en 18 gångers superzoom från Leica, med motsvarande omfånget 27-486 millimeter i småbildsformatet. Objektivet är imponerande skarpt, speciellt i vidvinkelläget.

Det lätta, men lite plastiga huset, har inte förändrat utseende nämnvärt, men kikar vi in under huven hittar vi lite gott och blandat. fz38 hade till exempel 10 megapixel. Efterträdaren har 12. I den allmänna pixelhetsen är det lätt att applådera ökningen, men egentligen är det en förändring som bara är till det bättre när ljuset är tillräckligt.

FZ38 är för övrigt en kamera som inte tål för högt iso. Redan efter ISO 400 börjar bruset bli tydligt. ISO 1600 ska du bara använda i nödfall eftersom bruset och brusreduceringen tar mycket av detaljerna som inte är ljusa.

Läget intelligent exponering kan däremot vara användbart. Vår testredaktör fotograferade både utan och med maxstyrka. Effekten blev mycket tydlig. Skuggorna lättades upp och högdagrarna sänktes, utan överdrift.

Plus i kanten får också den kontrastavkännande autofokusen i kombination med ansiktsspårningen. Den fungerar mycket bra såväl för stillbilder som för filminspelning.

En ytterligare fiffig bonusdetalj hos FZ38 är att du kan programmera kameran att minnas upp till sex ansikten. Dessutom kan du lägga in personernas namn och ålder.

Favoriten av alla funktioner är dock den ytterst praktiska snabbmenyn som du styr med hjälp av en styrpinne. Den är lika liten som de andra knapparna, men räfflad för att du inte ska slinta med fingret.

Lumix FZ38 filmfunktion kan inte mäta sig med systemkamerornas filmfunktion. Upplösningen är sämre och det går att se skärpningskonturer. Jämför vi med andra kameror i samma segment är det i huvudsak en klass som fz38 vinner i. Autofokusen är överlägset snabb.