TEST: OLYMPUS E-620

Tidigare i år testade vi E-30 som är Olympus första kamera för avancerade hobbyfotografer (om vi inte räknar dit toppmodellen E-3). E-620 har liknande prestanda och specifikationer som E-30, men med ett kamerahus som är likt E-520.

E-520 är 6 mm bredare än E-620, men 2 mm lägre. En vridbar skärm gör att E-620 är 8 mm tjockare.

Olympus säger att den stora utmaningen med E-620 har varit att banta ner is-funktionen. Men de har haft en annan kamera i sikte när de gjort det. E-620 delar teknik med Olympus första micro-fourthirdskamera E-P1.

Det är möjligt att E-620 aldrig skulle kommit till världen om det inte var för  E-P1. E-620 ligger nämligen så nära E-30 i sina specifikationer att det finns stor risk för att många väljer E-620 i stället för E-30 som är större, tyngre och dyrare.

Konkurrerar med E-30
Även om kamerahuset är mycket likt E-520 är det naturligast att jämföra E-620 med E-30. Båda är välgödda med finesser och funktioner som tilltalar kräsna hobbyfotografer.

Med E-620 får du ett 180 gram lättare kamerahus. Något mindre sökarbild, 7-punkters autofokus (varav 5 punkter är av korstyp) mot 11 punkter hos E-30 (alla korslagda). E-520 erbjuder bara 3 autofokuspunkter.

Du mister också en inmatningsratt och en bild per sekund vid serietagning (4 bilder per sekund mot 5 b/s).

Andra skillnader är kortare blixtsynkroniseringstid (1/180s mot 1/250s), 1/4000s som snabbaste slutartid och ett batteri med lägre kapacitet.

Med ett mindre format och lägre pris blir också E-620 intressant för nybörjare som annars skulle köpt E-520. Sammantaget är E-620 en av Olympus mest attraktiva modeller.

Litenhet är Olympus grej
Olympus har insett att de ska utnyttja att de har en mindre sensor (fourthirds) jämfört med konkurrenterna. Därför kan Olympus göra något mindre kamerahus och framför allt klart mindre objektiv. Flera tester har också visat att Olympus håller genomgående hög klass på sina objektiv.

Med det nya micro-fourthirdssystemet, som även Panasonic satsat på med modellerna G1 och GH1, tar Olympus ytterligare ett steg mot mindre kameror. Sensorstorleken är samma i de båda systemet men bajonettfästet har krymt liksom avståndet mellan bajonett och sensor.

Kamerorna kommer alltså att kunna bli ännu tunnare, men då finns det inte plats för spegel i kamerahuset. Precis som på en kompaktkamera sker all kontroll av kameran med hjälp av skärmen bak på kameran.

Den som väljer en E-620 kommer även kunna använda sina objektiv på en micro-fourthirdskamera med en adapter. Däremot kommer det inte att fungera tvärtom.

Utmaningen blir att få upp hastigheten på autofokusen så att den blir i klass med konventionella systemkameror med optisk sökare. Panasonic har lyckats bra med detta i G1 och det märks i E-620 att Olympus också jobbar på saken.

E-620 har snabbare autofokus med skärmsökaren än någon tidigare Olympusmodell. Det går att välja olika metoder för hur autofokusen ska fungera.

Hur jag än provar får jag inte upp samma autofokushastighet som hos Panasonic E1. Autofokusen känns sällan slö så betyget blir godkänt. Nikon D5000 upplevs som långsammare.

Jag rekommenderar att använda den optiska sökaren för de flesta bilder men det är bra att ha skärmsökaren som ett alternativ, exempelvis för makrofotografering. Detta fungerar skärskilt bra med E-620 som liksom E-30 har en vrid- och vinkelbar skärm på 230 000 bildpunkter. Skärmen ger en bra bild. I solsken är bilder förhållandevis bra. Tyvärr är upplösningen inte i klass med skärmar på 920 000 bildpunkter som i Canon EOS 500D eller Nikon D90.

Det är främst när man bedömer skärpan som detta är en brist, annars är det bara en brist om man är medveten om den lägre upplösningen.

Sex effektlägen
Precis som i E-30 finns sex bildeffektlägen för den som exempelvis vill ha grovkorniga bilder eller bilder med låg kontrast. Det är ingen vågad gissning att dessa funktioner och fler därtill kommer att komma i alla Olypus systemkameror framöver.

E-620 saknar inbyggt virtuellt vattenpass och kan bara ta två multiexponeringar mot fyra hos E-30. Detta känns inte som någon större brist.

Ingen filmfunktion
En större brist i dagens hårda konkurrens mellan kameratillverkarna är avsaknaden av filmfunktion. Kunderna tenderar att vilja ha allt på gottebordet och varför då inte hd-filmning när de andra har det?

Troligen jobbar Olympus på saken. Vi kan inte se något i konstruktionen som hindrar hd-filmning framöver. Det kräver dock lite av processorn och naturligtvis en del utvecklarresurser.

För många IS-lägen
Inbyggd bildstabilisering (is) i kamerahusen är en stor tillgång för Olympus. Tyvärr envisas Olympus med att ha tre olika is-lägen i kameran. Ett för allmän fotografering och två för panorering, horisontell och vertikal. Det hade varit mycket smidigare om Olympus hade en sensor i kameran som kände av riktningen i stället för att man ska behöva ställa om kameran.

En större anmärkning mot E-620 är knapphysterin. Olympus har uppenbarligen försökt göra en kompetent kamera med många funktioner. Men varför skrämma bort kunder med alla dessa knappar och rattar? Den vridbara skärmen gör att Olympus tvingats koncentrera sina knappar till högersidan av kamerans baksida. Knapparna blir små och har hamnat tätt.

För en nybörjare och familjefotograf kan detta verka skrämmande. Men även för mig som fotograferat mycket i många år känns det onödigt pilligt.

Jag tror att den som vill ha en liten kamera också vill ha en enkel kamera. Sedan gör det inget om det finns rejält med funktioner under skalet.

Olympus har dock lyckats riktigt bra med av/på-knappen till skillnad mot på E-30.

Gärna snyggare menyer
Jag tror också att Olympus hade vunnit på att göra menysystemet snyggare och mer pedagogiskt. Nikon har gjort detta. Canon och Sony tar efter. Till och med i sina dyrare modeller har Canon försökt sänka tröskeln för vad man ska behöva kunna för att hantera kamera.

Olympus systemkameror signalerar en hög kunskapströskel.

Bildkvalitet
Sensor i E-620 är samma som i E-30 och bildkvaliteten är föga överraskande mycket lik. Med en mindre sensor, men samma mängd pixlar som Nikon D5000 och Canon EOS 450D, är det naturligtvis svårt att konkurrera i brus.

Olympus har klargjort att de inte tänker öka på antalet pixlar inom överskådlig tid. Olympus gör klokt i detta . Det är möjligt att Olympus kan jobba mer med sin brusreducering, och det är snarare där som Olympus ska lägga sitt krut än på att höja antalet pixlar.

Brusprestandan vid max-iso är klart sämre jämfört med Canon och Nikon. Vid lägre iso är skillnaderna i bildkvalitet små. Det är först när man vrider mycket på bilderna i Photoshop som man märker ett mindre dynamiskt omfång.

Slutsats
Många avancerade funktioner i ett litet format gör Olympus E-620 till attraktiv kamera. Det är tydligt att Olympus är på rätt väg. Men E-620 kan upplevas lite tillkrånglad och pillig med sina små knappar. Ett plus för att Olympus erbjuder ett batterigrepp till kameran. Sammantaget är E-620 den mest attraktiva Olympus vi testat hittills.