TEST: Film på största allvar med Panasonic GH1

Om stillbildsfotografer är nördiga så är det inget mot vad filmfotografer är. Orden kommer från en vän som varit prylglad professionell stillbildsfotograf i många år och som alltmer glider över till rörlig bild.

Gränsen mellan stillbild och rörlig bild har varit stor som oceaner - det är två olika världar. På kort tid har Panasonic Lumix GH1 lyckats intressera filmvärdens entusiaster.

Anledningen är att Panasonic tar HD-filmning på största allvar i GH1. Exempelvis fungerar autofokusen under filmning. Professionella fotografer använder visserligen manuell fokus som regel för att slippa obehagliga överraskningar. Men ibland kan autofokusen vara behändig, gärna i kombination med ansiktsigenkänning.

Min vän har redan slagit till på en GH1 och visar hur man kan låsa autofokusen för förgrunden och sedan höja kameran och när man släpper autofokuslåset hittar objektivet fokus på huvudmotivet på ett snyggt sätt. Det kan bli en fin inledning.

Autofokusen kan också vara trygg för den som både ska filma och göra intervju samtidigt. Ansiktsautofokusen håller koll på att intervjupersonen hela tiden är i skärpa.

Men borde inte Canon Eos 5D Mark II med större sensor vara ännu mer intressant trots att den inte ger autofokus under filmning?

Faktiskt inte. Filmvärlden har inte tagit till sig den kameran på samma sätt som GH1. Däremot är 5D populär hos stillbildsfotografer som vill kunna filma bra, men som först och främst vill ha en systemkamera av hög kvalitet.

Vridbar skärm
I filmvärlden är det bara Panasonic GH1 som gäller. Det produceras redan en långfilm av ett gäng entusiaster och objektiv för filmkameror konverteras för micro-fourthirdsfattningen.

Anledningen till populariteten är skärmen och sensorn. En vridbar skärm är ett måste vid filmning eftersom man ofta jobbar med höga och låga vinklar. Gör man intervjuer som enmansteam kan man enkelt variera sig genom att ta ena intervjun stående på vänster sida om kameran och nästa stående på höger sida. Den här typen av detaljer är viktigare för valet av kameran än man lätt kan tro.

Filmmänniskorna vill gärna använda stora bländare som 1,4 för att slippa brus i bilderna, men med 5D mark II blir skärpedjupet alltför kort. Det skiljer motsvarande två bländarsteg i skärpedjup mellan fourthirds-formatet och småbildsformatet.

Smart format
En annan fördel med GH1 mot 5D är att panasonicen kan spara filmerna i formatet AVCHD och med 50 bilder per sekund. 5D filmar med H.264 vilket tar dubbelt så mycket plats på minneskortet. Det är också lättare att konvertera 50 bilder per sekund till videostandarden 25 bilder per sekund än från 30 bilder per sekund som 5D ger.

Det går också att spela in i Motion-JPG men kvaliteten blir sämre. Detta är bara ett alternativ om filmerna direkt ska spelas upp i med en dator eller annan bildkälla som inte kan avkoda AVCHD.

AVCHD är utvecklat av Sony och Panasonic tillsammans och kan vara lite klurigt att använda. Men allt fler program och operativsystem stöder formatet. Har man en ny TV eller bluray-spelare från Panasonic är det bara att sätta in minneskortet och spela upp filmerna.

Det går att välja mellan att spela in i 1080i eller 720p. Det innebär att 1080-filmerna inte spelas in med hela bildrutor. Det är lätt att vilja välja den högsta upplösningen, men skillnaden i verklig upplösning är inte så stor. Men ännu viktigare är att 720p är det vanligaste slutformatet. Exempelvis är alla HDTV-sändningar i 720p.

En Canon 5D mark II eller en professionell videokamera ger högre verklig upplösning i 1080p (1920 x 1080 pixlar). Det beror troligen på att processorn i Panasonic GH1 har det lite tufft. Jämför vi med flera andra kameror som Canon EOS 500D eller Nikon D5000 ser vi ännu lägre verklig upplösning. HD-filmning är alltså mycket processorkrävande om det ska bli riktigt skarpt.

Mikrofoningång
För seriös filmning är det ljudpålägg i efterhand som gäller. Panasonics 2,5 mm mikrofon-ingång och komprimerade ljudformat duger inte åt proffsen, men för hobbyfilmaren eller nyhetsreportern duger det bra.
Det finns också en inbyggd stereomikrofon på toppen av kameran. Den är ovanligt bra för att bara inbyggd, men är känslig för vind och för rundtagande för det mesta.

Adapter-eufori
GH1 är Panasonics andra kamera i micro-fourthirdssystemet. Den första heter G1 och är en enklare version av GH1.

Systemet innebär att sensorn är samma som i fourthirds men bajonetten har gjorts mindre. Avståndet mellan bajonett och sensor har minskats genom att spegeln tagits bort och därför är kamerahuset tunnare än alla andra systemkameror.

Det korta avståndet mellan sensorn och objektivbajonetten gör att objektiv från alla andra kamerasystem går att använda med adapter. Med adapter kan fourthirds-objektiv användas med full funktionalitet.

Jag har provat att använda Nikons 28/1,4 med adapter – kombinationen ger ett ljusstarkt normalobjektiv. Med den ovanligt bra elektroniska sökaren är det inga problem att ställa in skärpan. Kombinationen fungerar med bländarstyrd automatik eller manuell exponering. Riktiga filmfreaks tar bort klickstoppen på bländarringen för att kunna använda bländaren för steglös in- eller uttoning.

Saknar optisk sökare
Eftersom kameran saknar spegel finns inte heller någon optisk prismasökare. Den har ersatts av en elektronisk sökare, även kallad EVF. Detta är inget konstigt i filmvärlden, men för oss stillbildsfotografer är det en omställning.

Vid filmning är den elektroniska sökaren bra att använda. Vill man ha något skarpare bild använder man skärmen. Filmfreaksen sätter på en sökarlupp på skärmen som förstorar och hindrar ljus utifrån att försämra bilden.

Men vid stillbildsfotografering fungerar det inte lika bra med elektronisk sökare. Efter varje exponering blir det svart i sökaren en stund. Det är inget att bry sig om för stillastående motiv, men att följa rörliga motiv blir svårt.

Spegellöst är framtiden
Den kontrastavkännande autofokusen fungerar utmärkt i de flesta fall. Den är faktiskt snabbare än många konventionella autofokussystem i svagt ljus och bevisar att spegellösa kameror är framtiden. Men inte heller autofokusen är riktigt bra för rörliga motiv, den hinner inte med i svängarna.

Obligatoriskt objektiv
Än så länge säljs kameran bara med objektivet G VARIO 14-140/4-5,8. Det kan finnas flera skäl till detta. G1 och GH1 skulle kanske komma för nära varandra i pris, eller så gör Panasonic pengar på objektivet, men inte kamerahuset. Eller så vill Panasonic bara sälja kameran med det objektiv som är anpassat för filmning. Visserligen går det att filma med andra objektiv. Men det märks att Panasonic justerat fokuseringen så att den inte ska te sig störande när man filmar.

För att vara en tio gångers zoom till en systemkamera är objektivet kompakt, särskilt som det har inbyggd bildstabilisering.

Slutsats
Jag tror att det ska mycket till om man köper  Panasonic GH1 utan att ha ambitionen att filma. Panasonic jobbar redan med konsument- och proffsvideo. Deras strategi är att bli filmarnas märke – och det märks. Panasonic GH1 är en seriös och bra filmkamera. Som stillbildskamera är kameran finessfylld, men bildkvaliteten är inte imponerande. Något får man offra för att skapa en bra hybridkamera.