TEST: Canon Ixus 130

Japanerna kallar det för »big nose«. I övriga världen är fisheye en vanligare benämning för bilder där mitten av bilden »förstoras«. I Canon Ixus 130 finns tre lägen för denna effekt: hög, låg eller av, där hög ger en väldigt extrem utpoppande effekt.

Ett annat roligt fotograferingsläge är den som skapar illusionen av en miniatyrvärld. Effekten lägger skärpan på ett ställe och suddar ut övriga delar något. Var skärpan ska ligga kan man ställa in genom att klicka på disp-knappen. Det är också den här knappen man klickar på för att välja grad av fisheye-effekt.

Liksom 120 IS är Ixus 130 riktigt liten. Till och med så liten att fingrarna behöver förstoringsglas för att hitta till rätt knapp. Tanken med detta är givetvis i linje med att detta ska vara en liten kompakt som utan vidare är lätt att alltid ha med sig.

Ixus 130 sticker däremot ut färgmässigt. Förutom den totalsvarta varianten och den silvriga upplagan finns kameran i iögonfallande orange och rosa tappningar.

Det går att få såväl fisheye- som minityreffekt på sina bilder.

Likheterna med 120 IS är stora, förutom litenheten. De delar också motsvarande 28 millimeters vidvinkel och den inbyggda »ficklampan« (i själva verket en hjälpbelysningslampa). Med blixt på och halvt nertryckt avtryckare lyser kameran med ett starkt rödaktigt sken.

Till skillnad från sin föregångare har Ixus 130 utrustats med fjorton megapixel i stället för tolv. Utan att bildkvaliten försämrats vid höga ISO. Ixus 130 ger bra skärpa i mitten, men ganska rejäla färgfel i kanterna. På ISO 1600 presterar kameran helt okej.

Som vanligt för kompakter är HD-läget som ett uppskalat VGA-läge och därmed ganska oskarpt.

I stort är Canon Ixus 130 är en trevlig minikompakt med såväl nyttiga som mer lustbetonade funktioner som fisheye och miniatyrer.