EXIF
Varje gång man fotar med en digitalkamera lagras inte bara själva bilden, utan även så kallad EXIF-data. EXIF-datan berättar vilka förutsättningar som rådde när bilden togs - bland annat vilken kamera som användes, hur kameran var inställd, när bilden togs, om blixten användes och så vidare. Exakt vilken information som är tillgänglig beror på kameramodell.
För att läsa EXIF-datan kan man använda ett bildbehandlingsprogram eller titta på bildens egenskaper. I till exempel Windows XP kan man högerklicka direkt på en bild i utforskaren och välja egenskaper > sammanfattning > avancerat för att se EXIF-datan.
Det finns också särskilda EXIF-läsarprogram som ger bättre kontroll och sökmöjligheter.
En av fördelarna med EXIF-data är att man lätt kan se exakt när bilden togs, förutsatt att man ställt in kamerans datum och tid korrekt. Genom att studera slutartid, vitbalans, ISO-värde och liknande i efterhand får man också en ökad förståelse för hur olika inställningar påverkar bilderna. Med hjälp av EXIF-datan kan man alltså bli en bättre fotograf!
EXIF står för ”Exchangeable Image File Format” och utvecklades 1995 av japanska JEIDA. Det är alltså ett eget filformat, men av praktiska skäl bakas informationen in i den aktuella bildfilen. Från början var det bara jpeg-bilder som var bärare av EXIF, men numera finns samma information i bland annat TIFF och RAW-filer.
När en bild redigeras i ett enklare bildbehandlingsprogram och sparas på nytt kan EXIF-datan försvinna. Många av bilderna man hittar på nätet har därför ingen information kvar. Idag finns dock program som erbjuder möjligheten att manuellt lägga till och förändra datan. Intakt EXIF-data är därför inget bevis för att ett digitalfoto inte är manipulerat.
EXIF-data kan också utnyttjas av både hård- och mjukvara i olika situationer. Många bildvisarprogram kan till exempel automatiskt rotera bilder som är tagna i porträttformat och vissa skrivare använder informationen för att ge bättre fotoutskrifter.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
